Om hårdare bakgrundskontroller av kommunanställda strider mot lagen, behöver lagstiftningen ändras.
”Det finns alltid jobb att få i förskolan.”
Så säger änkan till en högt uppsatt IS-terrorist, i Expressens Daniel Olssons avslöjande om att många av de IS-resenärer som återvänt till Sverige har fått arbeta med barn, unga och utsatta.
Ett urval av yrkena där de tidigare IS-terroristerna har hittats sedan hemkomsten: lärare, ungdomshandledare, skoladministratör, elevassistent och socialsekreterare.
Människor som valt att åka ner till ett krigsdrabbat Syrien för att strida för kalifatet bör självklart inte få jobba med barn eller ungdomar. Risken för att de unga radikaliseras är uppenbar.
Granskningen visar att mer än var fjärde återvändare sökt sig till ett sådant yrke. Kanske just därför.
Frågan är vad för typ av bakgrundskontroller som gjorts inför anställningarna. Registerutdrag är redan standard för de flesta yrken där man jobbar nära barn och unga – det uppenbara problemet med IS-återvändare är att alla inte kunnat dömas för brott. En risk det varnades för redan innan IS föll.
Problemet är att kommunerna inte har rätt att göra ordentliga bakgrundskontroller
Uppenbarligen måste bakgrundskontrollerna bli mer gedigna. Det räcker inte att fråga om luckor i CV:t, och hoppas få ett sanningsenligt svar. Inte minst för att hindra sökande med gängkopplingar.
Problemet är att kommunerna inte har rätt att göra ordentliga bakgrundskontroller, berättade Bettan Byvald, välkänd socionom i Göteborg, i torsdagens Aktuellt.
Inspiration skulle i annat fall kunna tas från Södertälje kommun, som de senaste åren haft hårdare bakgrundskontroller av samtliga anställda i kommunen för att stoppa infiltration av personer med kopplingar till gängkriminalitet och organiserad brottslighet.
Men de har fått justitieombudsmannen att sparka bakut. I torsdags meddelade han att de hårdare kontrollerna är grundlagsvidriga och strider mot Europakonventionen. Även fackförbund har varit kritiska.
Och därför har nu kontrollerna pausats, i väntan på bedömningar av om det verkligen finns lagstöd för att hindra ekobrottslingar från att jobba på kommunala kontor.
När fienden är en systemhotande kriminalitet kan den personliga integritet inte väga hur tungt som helst. Arbetsgivare behöver kunna veta vem det är de anställer. Om lagen inte medger det, är svaret att ändra lagstiftningen.
Inte att rycka på axlarna och låta gängen infiltrera offentliga institutioner.
Att socialtjänst och fritidsgårdar inte fylls av anställda med IS-sympatier eller gängkopplingar är en grundförutsättning för att det i debatten så omhuldade förebyggande arbetet ska ha ens en chans att fungera.